
Mimmi Snell är administrativ chef på Snells Entreprenad AB, ett av Maskinentreprenörernas drygt 4 000 medlemsföretag. Hon är också bergsklättrare, och nu ska hon ge sig ut på nästa stora äventyr, på väg mot målet – Mount Everest.
Från den djupaste gruvan till den högsta toppen! Familjeföretaget Snells Entreprenad AB startades 1965, och drivs nu av andra och tredje generationen. Huvudkontoret finns i Pajala, och den primära verksamheten är inom gruvnäringen. Mimmi Snell, som jobbar med personalfrågor på företaget, har bestigit fyra av världens sju högsta bergstoppar, kända som "The Seven Summits".
Mount Everest nästa vår
Intresset för att bestiga berg föddes 2015 då hon tog sig upp för Kebnekaise. Sedan dess har hon tagit sig an Kilimanjaro i Afrika, Elbrus i Ryssland, Denali i Alaska och Aconcagua i Argentina.
Nästa vår väntar förhoppningsvis Mount Everest. Förberedelsen heter Manaslu och är världens åttonde högsta berg. Det mäter 8 156 meter över havet och ligger i Nepal.
När vi ringer upp Mimmi är hon tre dagar från avresa och i full gång med de sista förberedelserna. Dagsformen är "lite stressad", och det är mycket som ska packas med.
– Det blir en hel del basplagg: underställ och bra strumpor. Jag har handskar som värms upp med batteri, och sista biten kommer jag också ha uppvärmda skor som ser ut som att man är på väg till rymden.
"Mer rädd för att inte leva än för att dö"
Också på packlistan: hjälm, isyxa, stegjärn – och en sovsäck som ska klara minus 40 grader. En bergsklättring är inget för de veka.
Hur ser riskanalysen ut?
– Frågar man min chef säger han att det är för stor risk att dö, haha! Det är klart att det är stora risker, men jag är mer rädd för att inte leva livet än för att dö.
– Man får bedöma vädret varje dag, det måste vara tillräckligt bra för att vi ska kunna fortsätta uppåt. Jag litar på guidernas expertis, de har gjort det förut.
Även Mimmi har gjort det förut, även om det här blir det högsta hon någonsin tagit sig. Hon berättar om sin senaste klättring i Argentina och vilka lärdomar hon tar med sig.
– Ända från highcamp upp till toppen var jag så trött i benen. Jag hade burit så mycket för jag köper inte extrabärare utan vill bära själv. Då fick jag verkligen prov på att jag hade pannben!
Hennes inställning är att inte vända om förrän guiderna säger det. Under klättringen i Alaska var hon och teamet nära att inte nå toppen för att det var så mycket folk.
– Jag hade inte gått i 14 dagar för att sedan inte nå toppen när jag var 40 minuter bort, så det var tur att det ändå gick vägen.
Man kommer stöta på motgångar, men det viktiga är att vara förberedd på det, menar Mimmi.
– Klarar jag mig till 8 000 meter är det 1 000 meter högre än jag någonsin varit. Men jag har ändå försökt ställa in mig på att jag kanske inte når toppen. Det gör inte så mycket i så fall, det här är inte en topp jag måste nå i livet.
Förberedelserna: långdistanslöpning och innebandy
Mimmi, som också är innebandyspelare, har lagt lite extra tid på planen för att förbereda sig fysiskt. Det har också blivit en del långdistanslöpning och cykling. Utöver det har hon gått på gymmet en gång i veckan, då får hon den mentala träningen på köpet eftersom hon "avskyr styrketräning".
– Igår sprang jag 18 kilometer utan musik, det utmanar också psyket när man inte har några hjälpmedel.
Vilka är de viktigaste egenskaperna för att klara en tuff bergsbestigning tror du?
– Man måste kunna bita i. Det kommer bli jobbigt och man kommer inte alltid må så bra. Sedan måste man också vara ödmjuk inför uppgiften, den biten får jag alltid jobba med. Man måste ha en vilja att göra det och man måste vara målmedveten.
Lockar att stå längst ut på jordklotet
Klarar hon Manaslu är hon ett steg närmare Mount Everest. Många tycker att hon är "knäpp", berättar Mimmi, men själv drivs hon av utmaningen i att få pusha sig själv hårdare och hårdare. Det bästa med bergsklättringen är möjligheten att vara i nuet och zooma ut från det dagliga.
Nu till det viktiga: hur går man på toaletten under en klättring, och vad gör man med allt skräp?
– Det är olika från resa till resa. I Alaska satt vi på en hink "runt hörnet", man vande sig vid det också! Det fanns inget matlagningsteam utan det var vi och guiderna som lagade mat. Vi tog med oss allt skräp tillbaka.
I Argentina var toaletterna som utedass, berättar Mimmi. Det fanns ett "basecamp team" som lagade mat och tog hand om skräpet. På Manaslu blir det nog också så, tror hon.
Vad lockar mest med Everest?
– Att få stå längst ut på jordklotet, längre ut kommer man inte om man inte åker till rymden.
Hon skickar med ett sista budskap innan vi lägger på luren.
– Alla borde ta tag i sitt Mount Everest, vad man nu går och drömmer om. Vi klarar mer än vi tror!
Följ Mimmis äventyr på Instagram – resan startar 4 september
Om du inte redan följer oss i sociala medier är det ett bra tillfälle att börja nu! Du kommer kunna följa Mimmis bergsbestigning på Instagram. Resan startar 4 september och pågår ända in i oktober.
Maskinentreprenörerna – Instagram
Fakta om Mimmi SnellÅlder: 30 i oktober |
Fakta om Snells Entreprenad ABME-medlemmar sedan: 1982 |
Publicerad 01 September 2025